Saknar Grålle, min chinchilla


Tomheten som uppstod när jag lämnade djursjukhuset med din kropp i en liten kista, försvinner nog aldrig helt. Sorgen som hastigt uppstod urartade i förtvivlan. Får aldrig mer se dig tigga när jag kommer hem, aldrig mer känna din mjuka päls. Innerst inne visste jag att du kunde inte leva hur länge som helst, att du levde på övertid de sista åren. Ändå är det tungt, vet att det blir lättare med tiden. Du blev äldre än de flesta chinchillor brukar bli, gav mycket glädje. Tröstade mig när min mormor dog för 9 år sedan, minns än idag när jag fick panik känslor över mormors död. Den gången kröp jag fram till din bur, öppnade luckan, du hoppade upp på gallret satt där stilla lät mig klappa dig, till jag lugnat ner mig, då hoppade du in i buren igen. Nu står fågelburen på din plats, de får mer uppmärksamhet när du inte finns mer, även fåglarna verkar reagera på ditt försvinnande. De beter sig annorlunda sedan, jag kom hem utan dig. Saknar dig lilla älskade Grålle, du levde i 19 år, 9 månader och två veckor.

Min chinchilla är död


Vet inte vad jag ska skriva, Grålle blev 19 år och, 9 månader. Som ni förstår levde han på övertid. Hur det än är så är det jobbigt. Veterinären dömde ut honom för andra gången på mindre än ett år, nu var han döende. Tog beslutet och sa till henne att jag vill att han ska somna in med mig, vilket han fick fruktansvärt jobbigt, klarar inte av att åka hem. Min mamma hjälper mig imorgon flytta hans bur.

Mats wahls mamma Ingegärd wahl


Första gången jag träffade Ingegärd var jag 9 år och hade bytt skola. Hon var mattant på min nya skola, då jag hade problem hemma och tyckte det var jobbigt med en ny skola som var betydligt större än den jag hade gått på tidigare, tydde jag mig till henne. Hon bjöd hem mig flera gånger, där träffade jag hennes man Arne och de hade en golden retriever som jag brukade gå ut med. Hennes hem var till skillnad mot mitt hem en lugn trygg oas, istället för kaos som jag var van vid. Hon tog hand om mig när jag inte vågade äta i matsalen och fanns där för mig på fritiden när jag dök upp. Många år efter jag gick ut från skolan,  till jag flyttade hemifrån fanns hon där för mig. Hon var ett stort stöd under min jobbiga period. Tyvärr så tappade jag kontakten med henne under en lång period, samtidigt som hon fanns i mina tankar. När de sedan pratade om Mats wahl i tv, ringde jag henne igen,  sedan gick det några år till innan jag till slut tog upp kontakten igen. Åkte och hälsade på henne för första gången på väldigt många år, nu var hon gammal. Det jag gjorde var att berätta för henne hur mycket hon hade hjälpt mig genom att finnas där, och även åkte och handlade åt henne, hjälpte henne litegrann. Tiden gick jag hörde av mig sällan, då det var mycket på jobbet. Åkte och hälsade på henne en sista gång våren 2017, då var det inte så bra med henne. Några veckor senare fick jag sms från hennes trevliga dotter att hon var på sjukhus. När hon somnade in, skrev hennes dotter att hennes mamma ville jag skulle veta. Hon tänkte på mig in i det sista, och det gjorde ont i mig att veta det, samtidigt som det var en skön känsla. Blev bjuden på hennes begravning, där mats wahl berättade mycket intressanta saker om sin mamma och bad sin moster berätta saker från förr i tiden. Dessutom spelade de upp ett band med hennes röst så att Ingegärd på något sätt var med på begravningen. Det var en av de finaste människor jag kände, hon var som en extra mormor och glömmer henne aldrig. Har ett foto på henne i en ram i mitt gästrum, bredvid mina bortgångna morföräldrar och min bortgångne kusin, ett minnesrum för de som betytt mest för mig i livet.

Inför begravning


En vecka kvar till min pappas fru ska begravas. Min mamma frågade mig om mina brorsor och jag ska samla till gravbukett ihop med henne och hennes pojkvän. När jag sa okej, bad hon mig skriva en hälsning i samband med det. Tankarna snurrade, undrade hur i hela fridens namn jag ska kunna skriva en kort mening till ett band på en gravbukett. Det slutade med att jag skrev till henne imorse och gav upp, skrev exempel på en mening, på samma gång placerades några ord i mitt huvud som jag skrev ner till henne. Det blev detta : Likt en duva har du farit iväg som en nybliven ängel, vila i frid Anita. Hon skrev att nr 2 är bra, när jag tänkte beställa sa hon att det räcker med kort till gravbukett och yngsta brorsan vill inte vara med, han köper en egen. Nu är jag villrådig igen, så det blir inte via internet utan interflora med mellanbrorsan. I början tänkte jag bara på en ros till kistan, men nu blir det även kistbukett. Känns konstigt att hon är borta, och min far som blivit ensam efter 22 år, tar det inte bra. Vi barn har hjälpt honom litegrann, men det är 5 mil till honom, åker inte dit speciellt ofta. Dagens fundering, hur blir det sedan efter bouppteckning med hennes son, kan han bo kvar eller inte?

Tomhet


Vet inte vad jag ska länna, ej heller hur jag ska reagera. På min födelsedag ringde min pappa som jag har dålig kontakt med och var gråtfärdig. Hans fru låg på intensiven efter en hjärtattack och blodförgiftning. Två dagar senare i fredags åkte jag ner med min bror till farsan, han var inte hemma. Strax efter dök han upp med bilen och skulle fixa med datorinställnigar då den inte gick som den skulle. Efter felsökning och omprogrammering gick den perfekt. Vi åkte efter till sjukhuset, brorsan åkte hem. Jag stannade kvar i flera timmar, körde hem farsan med hans bil för att sova kvar. I lördags hämtade brorsan och hans fri mig på sjukhuset sa hejdå till farsan, år lunch med hans frus son. Efter lunch idag fick jag sms från hennes son att hans mamma avled imorse. Stod helt stilla i huvudet, tankarna snurrade, tog mig igenom resten av dagen. Parkerade bilen på jobbet, tog pendeltåget till Älvsjö där brorsan hämtade mig, vi hämtade hans fru åkte hem till farsan som inte öppnade dörren. Han sov efter att ha tagit sömntabletter, svägerskan ringde social jouren och berättade hur det låg till. Nu är det bara att vänta för att se om vi får tag i han imorgon. Dåligt samvete för jag knappt träffat dem de senaste åren. Känner bara en stor tomhet.

En ny dag stundar


Sakta reser hon sig upp från gräset, där hon suttit och funderat en bra stund. Denna gång fann hon ingen ro, tankarna snurrade till det blev alldeles tomt inombords. Hon känner sig som ett skal fångad i en värld hon inte känner sig hemma i. Ett ord som någon sade dagen före gjorde att hon halkade tillbaka till förr i tiden i sitt sinne. Vilsen börjar hon vandra utan något mål, plötsligt hör hon tjutande däck, känner hur någon tar tag i henne. Sliter iväg henne från gatan, sakta tittar hon upp, ser en arg bilist med bromsspår bakom sig. Hon vänder sig om för att tacka sin räddare, som inte längre står kvar. Förvirrat ser hon en okänd människas springande rygg, en person som har bråttom som tog sig tid till att rädda en obetydlig person. Det får henne att vakna upp ur sitt sinnestillstånd, glädjen över att vara vid liv samtidigt som adrenalinet flödar ändrar hennes humör. Med ett leende ursäktar hon sig till den arga bilisten och skyndar sig vidare mot sitt mål. Hon har ett mål, det är en ny dag imorgon. Hon har bestämt sig för att kämpa, aldrig mer låta några ord trycka ner henne igen, oavsett vem som säger något. Hon börjar känna sig som en människa igen, snart är skalet ett minne blott, samtidigt som det förflutna alltid kommer vara en del av henne. Rädslan inombords börjar minska i takt med hennes nya styrka, i fortsättningen tänker hon ignorera negativa saker, gårdagen existerar inte längre. Hon ser med glädje fram emot morgondagen, den obetydliga personen är blott ett spöke från hennes förflutna.

Borrelia konstaterades efter 4 läkarbesök


Vad trött jag blir. Upptäckte ett stort rött märke efter någon insekt på valborg, hade nog haft det några dagar. En vecka senare gick jag till vårdcentralen de sade alsolomslag mot inflammation, några dagar senare gick jag till närakuten. Den läkaren sade kylbalsam mot inflammation. Tiden gick märket växte, tog mig till Huddinge lättakut början av juli, han sade det är inte borrelia kolla när jag drar med fingret på märket det röda försvinner. Den läkaren skrev ut betnovat stark cortison salva mot allergi. Trött började jag smörja in mig på märket oxh drog på en veckas semester, efter 9 dagar slutade jag med salvan. Måndagen efter gick jag tillbaka till vårdcentralen, läkaren misstänkte borrelia skickade iväg mig på provtagning och skrev ut 14 dagar antibiotika. I fredags fick jag brev från vårdcentralen, med mitt provsvar senmanifestation borrelia positivt. Nu vet jag vad det är, dessutom har märket bleknat massor. Det enda negativa är att jag måste undvika solen då huden blir extra känslig mot solen av antibiotika, bada på dagtid i sjön är uteslutet. Ny är det bara vänta och se om det försvinner. Glad i hågen så ser jag ändå framåt, tänker positivt. 😀

Nya drottningar har kläckts i mitt getingbo


När jag kom hem från min semester efter en vecka i Dalarna, tittade jag in i mitt förråd. De till synes små getingarna hade bytts ut mot större och fetare getingar. Halva boet var täckt av dessa stora getingar som ganska snart kröp in i sitt bo, ut kom några mindre getingar för att kolla läget. Ingen av dessa flög mot mig, utan förbi mitt huvud och ut i naturen för att samla mat. Det är nu mitt huvudbry börjar ta form, undrar så småningom när de lämnar boet, om det blir en hel svärm som flyger ut. Då jag tycker om getingar är jag inte rädd, men jag här respekt, och parkerar bilen bredvid deras ingång. Tack vare detta har jag huvudbry, svårt hitta information på internet, mejlade Anticimex som vill jag ska skaffa tidsbokning, så det går bort då de inte svarade på min fråga när getingar svärmar. Hittade till slut naturhistoriska riksmuseet med biologer, mejlat dit och väntar på svar. Om inte annat får jag stå bredvid deras utgång när de svärmar med min bil istället för att parkera någon annanstans, det ska bli intressant. 😀

Monica Lorenz rallycross, dotter till henne


Min mamma körde rallycross på 80-talet och i början av 90-talet. Som dotter till henne körde jag ett par tävlingar när jag var ung. En av dessa var i Eskilstuna 1993,christer glenning var speaker. Jag åkte dit då jag trodde att ingen i Eskilstuna visste vem min mamma var, att hon blev SM tvåa 1992,så fel jag hade. Då jag precis tagit körkort och knappt kunde köra gick det som det gick. Christer glenning motorsport journalisten sade ”Lorenz med den gamla rallycrossbilen, än slank hon hit än vet man inte var hon tar vägen” . Jag vill tillägga innan jag fortsätter min berättelse att jag fortfarande blir retad av min ena bror på grund av Christer glenning, lilla janettan med den gamla rallycrossbilen, och än slank hon dit än vet man inte var hon tar vägen.  När det var paus gick jag på muggen, fick höra av mina bröder att den kända Christer Glenning hade varit på besök hos min bil i depån och frågat om det var en gammal rallycross bil, och dessutom sagt hej till  morsan. Hon undrade naturligtvis vem det var då hon aldrig sett hans tv-program. Efter det tog det tio år innan jag vågade köra folkrace igen, då försökte jag gömma mig på förarmötena då flera jämförde mig med min mamma. Nu har jag inte kört folkrace på tre år, men vande mig till slut. För fem år sedan i höggstabanan i haninge, dök en kvinna upp, jag pratade lite med henne när jag gick till kiosken för att handla mat,  hon berättade att hon körde folkrace på 90-talet. Då nämnde jag att mamma körde rallycross i början av 90-talet hon undrade vad min mamma heter, jag svarade Monica. Sade aldrig mammas efternamn, då berättade hon att det var hennes stora idol att hon visste var vi stod att hon står där och kollar på min bil och vill prata med min mamma. Nästa sak hon sa var att när hon var gravid vann hon en biljett och fick åka med min mamma på golvet i bilen runt banan att hon lever på det än idag dessutom sa hon att hon vill prata med henne men vågar inte. Jag sa till henne att det bara är att gå ner till morsan och prata med henne, vilket hon gjorde, så hon fick ytterligare ett fint minne.. 😀

Dem missförstådda getingen en serie på Youtube


Såg en intressant sak på Youtube, det är en man som har lagt ut en hel serie om getingar som heter den missförstådda getingen. Det verkar väldigt intressant, till saken hör att jag fullständigt håller med den här personen då jag alltid haft bra kontakt med getingar. Nu har jag ett getingbo i mitt förråd som växer för varje dag som går, det är precis innanför dörren. Jag öppnar dörren varje dag och smäller igen den så det skakar i deras bo de bryr dig inte alls. Igår var en getingrädd kompis förbi mig, jag visade honom boet,han sa ”jag ser inga getingar, vilket stort bo”. Idag var min kompis förbi igen och vågade inte gå in i mitt förråd då getingar flög utanför dörren. 😀. Igår hade han druckit och var modig idag var han nykter och rädd. Jag öppnade dörren dit när han hade gått iväg för att röka en cigarett, klappade försiktigt på boet med ett finger, getingar flög ut ur boet och förbi mig, de vet att jag inte är något hot mot deras bo. Har även lagt dit en skål med vatten och stenar så de inte drunknat nedanför boet..