Börjat köra betongbil igen


Körde sopbil i 7 år, stressigt var nära gå in i väggen. Slutade med sjukskrivning och bruten fot en annan historia. Efter 6 månader var .in for såpasb bra att jag kunde börja jobba igen,hade en kotalr från mitt tidigare arbete som betongbilschaufför. Ganska snart blev jag påmind om hur det var, oregelbundna arbetstider. Ena dagen börjar man tidigt nästa dag sent o.s.v och så dessa stådagar utan jobb. 3 veckors ledighet efter jul,när jag väl började jobba blev jag sjuk, var tvungen sjukskriva mig i en vecka,nog med det. En måndag hade jag stådag, då ringde Stockholms åkeri,frågade var ska jag ”Eskilstuna”. Slängde på mig mina arbetskläder ,på eftermiddagen sa de att de glömde bort att jag var extra inkallad, då jag redan hade fått veta att jag var utställd i Eskilstuna på tisdagen kl 9 bestämde jag mig för att stanna till slutet. Halv tio på kvällen parkerade jag för natten och sov kvar i betongbilen utan sovhytt med en bräda bakom hytten. Hur jag sov den natten är en annan historia. På tisdag kväll släppte de mig vid 18-tofeb för spolning då jag var utställd i Länna 6.30 dagen efter . Nu kom jag ihåg varför jag inte kört betong på 8 år,dessa långa dagar, roliga arbetskamrater som gör att man trivs i kombination med trötta morgnar 😁🤣

Långmora interneringsläger minnessten


Detta är ett tidningsurklipp som jag fick från min far, något som min farmor sparat. Min farfar var en av de första som hamnade på Långmora interneringsläger 1940. Min farmor hade precis fått min faster i februari 1940 , i mars månad knackade polisen på hos henne,hämtade hennes man. Hon skrev att de körde han till Kronobergshäkret i två dagar. Hon gick hälsa på honom där,en av poliserna förstod hennes situation då han själv hade blivit pappa. Men han kunde inte göra något,det var statens beslut . han var dör i två år och ytterligare några månader efter han blev släppt fick han jobba i skogen,han får vi inte åka hem till sin familj före sommaren 1943. Han var även Spanien kämpe för bataljon x1 1936-39. Visste inte om denna minnessten före tidnings urklippet dom min far dök upp med för ett par veckor sedan.

Corona i Sverige märks inte i butiker


Det är hur mycket information som helst om coronaviruset, tvätta händerna ordentligt, ta inte i ansiktet utan att tvätta händerna och håll avstånd. För det första alla rökare och missbrukare missar en hel del. En rökare stoppar en cigarett i munnen efter att ha tagit i offentliga dörrar o.s.v smittan är ett faktum. Missbrukare såsom alkokister dricker ur samma flaska, ölburk o.sv. Sedan har vi heroinisterna som köper droger, men knarket är i en ”kapsel” i deras munnar,snacka om att byta ”saliv”. Sist men inte minst håll avstånd,särskilt i affärer. Jag var i några olika butiker igår med kryckor, sparkade på en kundkorg med mina varor. Det var folk överallt, gick inte hålla avstånd då ingen tänkte på det. Jag försökte men det gick inte. Sedan kön i kassan där folk stod med mindre än en meters avstånd. Inte undra på att smittan sprider sig. När jag bröt foten i början av mars, var mer än hälften på akuten hostiga trots skyltar utanför. Det var innan de började med tält utanför akuten. När mitt gips togs bort 6 veckor senare var det lite folk på sjukhuset och alla höll avstånd. Tydligen enda stället där folk lyssnar.

Riksarkivet,Willy Lorenz


Jag är nyfiken,  vem var min farfar? Willy Lorenz född 1908 pegau död 1962. Visste genom min farmor att han var med i spanska inbördeskriget 1936-1939 och satt på långmora interneringsläger 1940-1942. Kontaktade en professor i modern historia för några år sedan, fick då veta nummer på dossier i hemliga arkivet på riksarkivet. Tog mod till mig för två veckor sedan, fick svar häromdagen. Åkte dit, fick läsa i hans tjocka dossier. Mycket intressant, han kom till Sverige på falskt pass från Luxemburg 1939. Efter en månad sökte han uppehållstillstånd med sitt riktiga namn. Han flydde från Tyskland till Prag  när Hitler tog över makten 1933. Frivillig på spanska sidan mot Franco. Sverige kunde inte skicka tillbaka honom till Tyskland.m,var ingen trygghet för Willy Lorenz. På långmora hade han hemlig undervisning på spränganordingar för sabotage, då satt både norrmän,finnar och tyskar där på hans internering. Han fick inte resa tillbaka till Stockholm när han släpptes utan fick bo på ett sjukhem och jobba på en skogshuggar förläggning. Inte före våren 1939 fick han uppehållstillstånd till Stockholm och sin familj. 1944 föddes min pappa, 1946 åkte han tillbaka till Tyskland. Där försökte han förgäves söka tillstånd att åka till Sverige. Sveriges regering skickade brev till konsulatet i Berlin att Willy Lorenz nekas inrese tillstånd till Sverige. Många år sedan min farmor dog, nu först börjar jag förstå henne, nu är det försent

Kärlek blev hennes död,värpnöd


Fina Donna, en gul engelsk undulat. Hon var 8 år när hennes hane gick bort i somras. Depression följde henne ett tag, trodde hon skulle dö av sorg. Desperat letande efter nytt sällskap till henne. Såg en annons om ett par som inte kunde bo kvar hos sin ägare. I slutet av september fick hon äntligen sällskap. De satt i olika burar skrek på varandra. Till slut var alla samlade i samma bur. Donna blev störtförälskad. På slutet svullnade hon upp om magen, hon blev tyst. Åkte till doktorn, fick röntgen,och sin dom. Det hade fastnat 5 ägg i hennes livmoder och ett hade läckt, infekterat. Hade det bara varit ett trasigt ägg, hade antibiotika hjälpt henne. Det var de andra hela äggen, som var problemet. De kunde inte operera, då hon skulle dö av smärta trots narkos. Hon fick lugnande, innan sista sprutan. Veterinären sa att hon hade levt ett år till om hon inte var gravid, hennes organ såg fina ut. Hon var lycklig sa veterinären, då hon var gravid. Hade hon inte blivit kär på äldre dagar, så hade hon levt idag.

Getingbiten på läppen


Var på tungelsta rockens tjugo års jubileum igår. Plötsligt satt en geting på min mun, lät den vara till jag kände hur den började tugga på mig. Tog inte bort den på en gång, utan den fick tugga på. Till slut tog jag upp min hand, då kröp den runt och började tugga på ett finger innan den flög upp till munnen igen. Onykter som jag var orkade jag inte bry mig innan mina kompisar påpekade att jag blöder. Då tog jag upp den på min hand igen, lät den tugga på till den flög iväg. Det gjorde inte så ont när den åt på mitt finger, kändes litegrann värre var det med min underläpp. Idag ser det ut som ett litet munsår. 😀

Fäbodstugan i venjan


Den lilla skogsvägen ut till fäbodarna rullade sakta förbi. Stugorna började sakta synas en var igenvuxen,  ingen som tar hand om den lilla stugan längre. Tankarna börjar mala, varför säljer de den inte om de intr vill ha kvar den. Stugan efter dök upp välskött med fin trädgård, snart var vi framme. Gräset svajade högt i vinden, denna fredags kväll. Den röda lilla stugan visade sig i sin skönhet, grannen i stugan bredvid var inte där,samtidigt som deras gräs var nyklippt. Dörren öppnades, nyckeln till ladan hämtades. Lien togs fram likaså grästrimmern som vi hade med oss. Började sakta slå ner gräset, tusentals knott virvlade upp vi gav upp,åkte till byn. Lördagen kom med sin kyla och frånvaro av regn. Sakta åkte vi tillbaka, jobbade i flera timmar, gräsklipparen gick i full fart där den gick använda, lien fick jobba både bakom ladan och framför i meterhögt gräs, trimmern gick igång runt stugan. Knotten försvann i takt med gräset, myggorna stannade. Snart går det sova i stugan utan el och enbart brunnsvatten, golvet måste såpas rent först, längtar.

Pappas farbror satt i tyskt arbetsläger 1933-1944


För en vecka sedan fick jag min farmors skriverier. Brorsans fru hade dessa, sa det var hennes dagböcker. Nyfiken som jag var började jag läsa, där skrev hon litegrann om min biologiska farfar Willy Lorenz.  Hon berättade att hans bror Rickard Lorenz blev fängslad i Tyskland 1933, han blev tvungen att hjälpa till och bygga koncentrationsläger åt ss, vidare skrev hon att han var där i 11 år. Han fick nästan ingen mat, och efter ett antal år började de avrätta svaga fångar. Min pappas farbror snodde skinka och blev skjuten i huvudet, han överlevde och fick ett emaljöga. Nyfiken som jag var nämnde jag det för min pappa, han sa att det var han med kulan i huvudet. 1938 flyttade min farmor till Sverige, året efter flyttade min farfar hit. Han blev inte långvarig, 1940 kom polisen och hämtade honom, han blev placerad i långmora, släpptes 1943. Några år senare fick han brev från Tyskland åkte tillbaka dit 1946, då var det Östtyskland i hans region han fick inte lämna landet.

Vinter


Vintern är här med sin skönhet, sin slask och ishalka. Många verkar inte inse hur halt det är på vägarna, de kör som idioter, gasar kastar sig mellan filer. Plötsligt hör man på radion seriekrock, långa köer avstängda vägar. En del som jag försöker anpassa hastighet efter väglag, men vad hjälper det om en bilist kastar sig in framför sopbilen som jag kör, om den bilen måste bromsa har jag inte en chans uran brakar rätt in i bilen. Försöker hålla avstånd, sänker hastigheten, bromsar lite lätt om en bil slänger sig in framför för att inte ligga för nära. Måste tänka hela tiden, koncentrera mig till max, efter en arbetsdag är huvudet helt slut, energin är borta. Kommer hem inser att jag måste skotta snö, energi kommer tillbaka, blir pigg igen. Köper längdskidor, vill ge mig ut i snön igen, kan knappt stå på skidorna gått för många år sedan sist. De ligger i bilen och väntar, jag väntar också på att dagarna ska bli längre, så det inte är mörkt på eftermiddagen, då kan jag ge mig ut i skogen åka ett kortare spår. Nu får jag vänta till helgen, hoppas att det inte töar. Det är lika viktigt tänka på att synas som att vara försiktig i trafiken, min reflex glömde jag hemma. Är yrkeschaufför, irriterad på gångare som inte syns utan reflex, försöker se till att synas köper en mössa med pannlampa, den får lysa när reflexen saknas, då bilarna ser mig i mörkret.

Masesgården kortvecka med mamma


Precis kommit hem efter en kortvecka på masesgården, det var lördag till torsdag. Det var meningen att veckans kurs skulle bestå av Karin Härjedal oxh skriv dit liv, vilket tyvärr  var inställt. De ordnade en annan författare, som var krönikör som inte sålde in sitt inlägg, så även den blev inställd. Några damer på masesgården pratade om en egen kurs, vilket det också blev. Vi var totalt 5 personer som träffades på eftermiddagarna, och diskuterade saker som vi varit med om. Ingenting blev skrivet under dessa möten, men vilken härlig grupp och livshistorier. Mellan mötena så skrev var oxh en ner ett minne utan krav på att läsa upp någonting, allt var frivilligt. Sista mötet, dök det upp ytterligare en person, en författare. Vilka fina råd vi fick, och vilken underbar avslutning på vistelsen. Nya minnen, nya kamrater som man troligtvis inte ser igen. Det bästa är ändå minnena och att pennan dyker upp igen. Orkestern som spelade efter middagen och de goda raw food godisen som fanns där, är något som jag vill uppleva igen.